Poptvåsamhet

Röster har höjts om att det är dags att uppdatera bloggen. Har dragit mig lite för att skriva några inlägg den senaste tiden. Det liv jag har levt i snart en månad passar ju inte in i genren diskbänksrealism (vilket ju är den genre jag behärskar och känner mig trygg i). Har varit på fester, träffat vänner, levt över mina tillgångar, blivit kär, ägnat mig åt poptvåsamhet, la di da. Jag har det bra, och de enda spår jag har kvar efter mitt diskbänksrealistiska liv är de bleka låren (och min ostrukturerade och dammiga grotta till hem).

Åh, åh, åh!

För första gången på femton år fick jag bara rolig post i brevlådan idag. Massor med rolig post! En cd från en gammal bekants nya band, ett vykort med Charles och Camilla, mitt nya bankomatkort jag har väntat på allt för länge, och skrivuppgifter min lärare kommenterat med enbart positiva kommentarer. Inte en enda räkning eller tråkig reklamtidning, eller kontoutdrag man inte vill öppna. Jag blir glad för så lite nuförtiden.