Jag fick just ett telefonsamtal

Det var från mannen. Han lever. Och han kommer snart hem.

Sour times

Jahaja, så sitter man här igen efter några dagars abstinens. Mitt internet har inte varit så samarbetsvilligt de senaste dagarna, men nu har jag fått igång det. Dock med vissa restriktioner. Var ganska stressad i onsdags när det hände och hade en del mejl som jag var tvungen att vidarebefordra. Frågade en av mina grannar om jag kunde kolla min mejl hos henne. Hon sa nej. Ville helst inte det. Fuck you bitch, tänkte jag, men sa såklart "ok, jag förstår, ingen fara". Det var för övrigt hon vars telefon brukade ringa konstant. Den har slutat nu. Märklig människa.

Och så har det varit alla hjärtans dag igen då. Hade (första raden av) refrängen till Portisheads Sour Times på mental repeat, åt pizza och städade samtidig som jag kastade ett getöga på treans nya "tjejsatsning" Girlylicious. Jag är nog ingen "girl". Det är slutsatsen jag har kommit fram till. Den var inte svår att dra. Sen sjöng jag soloallsång till Devos Mongoloid och Echo and the Bunnymens The Killing Moon, gjorde några pliéer, laddade min tandborste och läste lite om andraspråkinlärning, innan jag la mig för att ha en vaknatt, innan jag gick upp klockan halv nio för att ringa till bredbandsreperatören. Han hade gått för dagen. Jävligt kort dag med tanke på att telefontiden var mellan 08.00 och 09.00. Sådana dagar vill jag också ha.

I am un chien Andalusien

Lysnade på The Pixies igår och tänkte på gymnasiet. Hur jag och Frida visade Den andalusiska hunden när vi redovisade om surrealismen. Hur klassen reagerade på scenen där någon skär med ett rakblad i ett öga. Och hur vår freakstatus förmodligen höjdes ännu ett snäpp. Tänkte på det igår.

I natt tänkte jag på en massa annat shite. John Blund ville mig skämta aprilo och fick mig till och med att sätta på tvn igen och se fem sekunder av Den där Miriam på trean. Varför? Och varför visas den smörjan igen?

My head is blank and empty

Har egentligen ingenting att skriva om. Det är helt tomt. Helt tomt. Tomt. Jag känner mig så tom. Har haft Francois Virot på repeat hela kvällen. Han känner sig också tom, om man får tro det han sjunger. Min mage kurrar och jag är medveten om att det här nog kan vara det sämsta jag har skrivit här på blogspot.com. Men det skiter jag i. Och det borde ni också göra för det är min blogg och jag får vara hur jävla kass jag vill. För jag känner mig så kass, och jag vill skriva. Men det är som sagt tomt, och jag kan inte. Fast det finns väl ändå ingen som läser. Och sjävömkan är inte så himla sexy. JAG VET. Men jag har ingen ambition att vara sexy heller. Eller jo. Eller nja. Eller kanske. Det beror på vem som frågar. Drömde att en kille i min klass tog mig på brösten och förvånat utbrast "men åh! Du HAR ju stora bröst!". Det var ingen dagdröm. Håhåjaja, en vanlig dag. En helt vanligt, pissigt trist dag. Ingenting har hänt. Jag har inte gjort någonting. Det är helt tomt.

Stop

Hammer time!

P-I-T-Y P-A-R-T-Y III

Har mest ägnat mig åt egocentriskt tänkande den senaste tiden. Funderat över mina olika roller och relationer till olika människor. Som vanligt kommit fram till att jag inte är tillräckligt av någonting. Snäll, trevlig och en sån som folk gillar. Men ingen särskild. Inte en sån som folk skulle gå över lik för att få vara med, utan mer en sån som folk inte kommer ihåg att de ens träffat. Sällan spännande. Inget nytt att komma med. Smart, men inte jättesmart. Skriver ok, men ganska klyschigt och ointressant, och aldrig om någonting speciellt. Känner ingen någon annan vill känna heller. Bor i ett trist område som ingen vill besöka. Mellanbrunt hår. Melerade ögon. Strax under medellängd. Pluggar till ett yrke som inte direkt framkallar "wow, vad intressant-reaktioner".

Tankar liknande dessa har kommit och gått under perioder av mitt liv och de senaste veckorna har de varit mer frekventa än vanligt. PMS? Serotoninobalans? Livskris? Eller insikt?

Och ja, jag vet, självömkan är inte sexigt.