Sour times

Jahaja, så sitter man här igen efter några dagars abstinens. Mitt internet har inte varit så samarbetsvilligt de senaste dagarna, men nu har jag fått igång det. Dock med vissa restriktioner. Var ganska stressad i onsdags när det hände och hade en del mejl som jag var tvungen att vidarebefordra. Frågade en av mina grannar om jag kunde kolla min mejl hos henne. Hon sa nej. Ville helst inte det. Fuck you bitch, tänkte jag, men sa såklart "ok, jag förstår, ingen fara". Det var för övrigt hon vars telefon brukade ringa konstant. Den har slutat nu. Märklig människa.

Och så har det varit alla hjärtans dag igen då. Hade (första raden av) refrängen till Portisheads Sour Times på mental repeat, åt pizza och städade samtidig som jag kastade ett getöga på treans nya "tjejsatsning" Girlylicious. Jag är nog ingen "girl". Det är slutsatsen jag har kommit fram till. Den var inte svår att dra. Sen sjöng jag soloallsång till Devos Mongoloid och Echo and the Bunnymens The Killing Moon, gjorde några pliéer, laddade min tandborste och läste lite om andraspråkinlärning, innan jag la mig för att ha en vaknatt, innan jag gick upp klockan halv nio för att ringa till bredbandsreperatören. Han hade gått för dagen. Jävligt kort dag med tanke på att telefontiden var mellan 08.00 och 09.00. Sådana dagar vill jag också ha.