Har mest ägnat mig åt egocentriskt tänkande den senaste tiden. Funderat över mina olika roller och relationer till olika människor. Som vanligt kommit fram till att jag inte är tillräckligt av någonting. Snäll, trevlig och en sån som folk gillar. Men ingen särskild. Inte en sån som folk skulle gå över lik för att få vara med, utan mer en sån som folk inte kommer ihåg att de ens träffat. Sällan spännande. Inget nytt att komma med. Smart, men inte jättesmart. Skriver ok, men ganska klyschigt och ointressant, och aldrig om någonting speciellt. Känner ingen någon annan vill känna heller. Bor i ett trist område som ingen vill besöka. Mellanbrunt hår. Melerade ögon. Strax under medellängd. Pluggar till ett yrke som inte direkt framkallar "wow, vad intressant-reaktioner".
Tankar liknande dessa har kommit och gått under perioder av mitt liv och de senaste veckorna har de varit mer frekventa än vanligt. PMS? Serotoninobalans? Livskris? Eller insikt?
Och ja, jag vet, självömkan är inte sexigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar