Wind of change

Min Berlinmur håller på att rivas. Jag har flyttat från studentghettot, blivit sambo, pluggat färdigt (nästan i alla fall) och skaffat mig ett jobb. Allt inom loppet av några veckor. I måndags var jag uppgiven och tyckte synd om mig själv. Tänkte på min kassa ekonomi. På hur trött jag är på att vrida och vända på varenda liten krona, och på hur snygga människor som har råd att köpa nya kläder faktiskt kan vara. I tisdags var jag på en arbetsintervju. I går fick jag jobbet. Nu sitter jag här och försöker roa mig på Internet medan jag väntar på ett samtal från rektorn. Vi ska löneförhandla. Det kommer att bli min allra första löneförhandling och jag är rädd att jag ska bli för mesig och nöja mig med en alldeles för låg lön. Jag är ju van att klara mig på mellan 5000-7000/mån, så allt över 15000 känns som en dröm.

Och så har jag flyttat. Om någon ändå kunde förstå hur skönt det kändes när jag i söndags låste dörren till "mitt" rum, lade nycklarna i ett kuvert, slängde in det i husvärdskontorets brevlåda, och klafsade över det där leriga fältet i mörkret för allra sista gången.

I går jobbade jag på teatern. Vet inte om det var sista gången. Det kanske det var.

Strån till stacken

Visste inte om jag skulle skratta eller spy i morse när jag slog upp DN och läste Svenskt näringslivs helsidesannons. Vilken sedelärande saga! Om vi inte handlar mer kommer butikerna få stänga, och deras stackars ägare får fira jul i misär. Stackars Antonia Axelsson Jonsson och Stefan Persson, eller vilka det nu är som äger Åhléns och H&M, kanske blir det bara lutfisk för dem i år. Det är är alltså vårt ansvar att se till att de får en fröjdefull jul.

Enligt dem själva, Svenskt näringsliv alltså, är syftet att " få igång ett samtal om de frågor som vi på Svenskt Näringsliv tycker är viktiga men som alltför ofta uppfattas som svåra och abstrakta. I samhällsdebatten finns ofta ett tilltal som gör att många känner sig exkluderade, därför väljer Svenskt Näringsliv att förenkla i så hög utsträckning som möjligt för att få ut budskapet till så många som möjligt". Eh, varför sagoformen? För att nå barnen? Dags att de lär sig tidigt? Eller säger det bara något om deras människosyn? Att de försöker tala till bönder på bönders vis, men inte riktigt vet hur? Mycket intressant.

Vladimir Propp menade att alla sagor har en och samma struktur och att sagans karaktärer kan ha 31 olika funktioner. Jag kommer inte ihåg vilka alla dessa är nu (om jag nu någonsin har vetat det). Undar vad han skulle ha sagt om den här sagan. Vem är hjälpare och vem är skurken? Och på riktigt, vilken funktion har vi själva? Är vi skurkar eller hjälpare?

Annars, samma gamla i mitt liv. Vet inte om jag ska gråta eller spy just nu, och det beror bara på inre omständigheter. De yttre är bra. Visst, kunde ha snyggare kläder, mer pengar och en färdig utbildning, men man kan väl inte få allt här i livet. Har ju en karl, och det är ju många flickors dröm, har jag förstått.