Prestationshöjande medel

Ja, ryktet är sant. Jag är dopad. Jag kände mig trött och gick in i en hälsokostaffär och blev lockad till köp av en "fräsch" äldre kvinna med vit rock. Hade först försökt boka tid hos en läkare, men kunde inte få någon förrän i slutet av november. Så jag var desperat. När kvinnan frågade om jag behövde hjälp, sa jag att jag känt mig trött och hängig. Tröttare och mer hängig än vanligt. Så hon beskrev alla olika pillerburkar och elixir som fanns i butiken, och deras funktion och verkan, och vad de innehöll. Och kostade (att det finns pengar att tjäna i hälsokostbranschen är ingenting jag tvivlar på nu). Fastnade för nyckleorden multivitamin+ järn+ zink och alla mineraler, en om dagen, och under hundra kronor i pris, samt uppiggande effekt i form av ginseng. Ojojojojoj!! Precis vad jag behöver för att mota Putin i grind, tänke jag och slängde fram mitt visakort till kvinnan. Nu ska det bli slut på sömntutar- och gnällspiksfasonerna! Måste bevisa för min älskling att den underbara och ickegnälliga donnan han blev kär i fortfarande finns kvar där under dimridån av trötta ögon och negativa tankespiraler. Jag ska dessutom bli ett under av effektivitet nu, hade jag tänkt. Mitt liv som student går in i sin allra sista fas och jag måste snart ta ett nappatag för att det inte ska bli min näst sista fas. Jag har saker att prestera. Så jag dopar mig och hoppas på det bästa.

Femme Fatigue 3.0

Nu har tröttheten tagit sig in i min kropp igen. Och med den, även vresigheten. Och ältandet. Och klumpen i magen. Och jag tänker tankar jag vet att jag inte borde tänka, för det finns ingen grund i dem, men jag tänker dem ändå. Och jag skäms över att sådana lågheter finns i mig, och över det faktum att jag skäms över att ha helt normala mänskliga reaktioner och känslor. Hänger ni med? Måste bli av med det übermenschideal jag har satt upp för mig själv att leva efter. Måste kunna möta Putin i spegeln och säga "det är ok att vara vanlig, Annie. Du är ingen speciell, men det gör inget, för du har människor som tycker om dig ändå". Antar att det alltid kommer att finnas människor som är snyggare, smartare, roligare och mer spännande, hur jag än vrider och vänder på min personlighet.

Nästa vecka ska jag klippa mig för första gången sedan i maj. Det är dags nu. Gustaf Vasa skulle vända sig i sin grav. Nästa vecka är jag färdig med lärarhögskolan för gott (förhoppningsvis). Nästa vecka får jag min lön och behöver inte längre låna pengar för att kunna betala min hyra. Snart ska jag flytta. Samboskapet hägrar. Mitt liv 2.0, liksom.

Nu ska jag jobba, i mitt anletes svett, som jag redan sunkat runt i hela dagen. Kommer inte att hinna duscha nu eftersom jag fastnade här. Det är ett pris man får betala.