tisdag, januari 29, 2008
Förra veckan
Jag skrek och blev skrikt åt. Jag hade allvarligt "du måste skärpa dig snack", och fick medhåll. Jag mejlade en orolig mamma fyra gånger om dagen. Jag försökte förklara att ordet "fitthora" inte är en del av en effektiv kommunikation, men att "shoo bre" kan accepteras i vissa sammanhang. Typ slutna homogena sällskap. Jag förklarade inte vad homogen betyder. Jag åt mat och drack vin. Sen åt jag mer mat och drack vin. Sen diskuterade jag författarbesök och klassresor. Och drack öl. Jag åt brunch med folk jag lärde känna lite bättre. Jag hängde på Hi-fi-klubben och insåg att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet. Jag åt lyxmiddag med min hjärtevän. Jag gick till Indigo. Jag promenerade runt Reimersholme. Jag köpte Friskis & Svettiskort. Jag åt en halv pizza. Jag var på förhandsvisning av Ping pong-kingen. Jag åt middag och drack vin. Jag höll i en bebis. Sen åkte jag hem och sov.
lördag, januari 19, 2008
Från skriva till skrika
Allt jag har försökt att skriva den senaste tiden har kommit ut som osammanhängande och platta meningar, och det här verkar inte bli något undantag. Bloggen är därför nästan död och i min dagbok står det ungefär samma saker som det har stått de senaste tre månaderna. När jag vaknade i morse och lät som en tonårspojke kom jag att tänka på att jag gått från att ha varit skriftspråklig till att bli mer muntlig. Använder min röst mer än jag skriver nu. Mina två första veckor på jobbet har präglats av tjat och diskussioner, och skrikande när tjatet och diskussionerna inte har givit önskat resultat. Visste inte att jag hade den i mig. Rösten, alltså, och ni som känner mig väl kan ju försöka räkna ut hur många gånger ni har sett mig skrika.
Idag har jag hittills ätit långfrukost och tagit en promenad i vad som känns som höstrusket tillsammans med min man, som nu är på fikadejt med sitt ex. Och jag sitter här vid skrivbordet som luktar teakolja och försöker att trycka undan alla låga tankar som jag vet att jag inte får eller vill tänka, men som lik förbannat ändå finns där, och som skapar en klump i magen och som får mig att bli arg på mig själv för att jag är så dum och bara framstår som sur och missunnsam.
Annars är allt bra.
Idag har jag hittills ätit långfrukost och tagit en promenad i vad som känns som höstrusket tillsammans med min man, som nu är på fikadejt med sitt ex. Och jag sitter här vid skrivbordet som luktar teakolja och försöker att trycka undan alla låga tankar som jag vet att jag inte får eller vill tänka, men som lik förbannat ändå finns där, och som skapar en klump i magen och som får mig att bli arg på mig själv för att jag är så dum och bara framstår som sur och missunnsam.
Annars är allt bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)