Igår fick jag veta hur jag ter mig i mina elevers ögon. En av mina mentorselever ställde sig inför klassen och "lekte Annie C". Först stod hon med händerna knäppta på magen, med näsan i vädret och artikulerade på påhittad rikssvenska vad lektionen skulle handla om. När jag protesterade och sa att det där inte alls var likt mig ändrade hon sig och började skrika "VAR TYSTA!!" "SITT NER!!" och pekade med hela handen på eleverna i klassen i turordning. Vissa skrek tips som "böj dig fram lite mer", och när hon gjorde det såg jag framför mig en repris av föregående dags lektion. Lite skamset, måste jag erkänna. Jag som är så snäll och inkännande och som har så stort tålamod. Kanske kan förstå att hälften av klassen sällan kommer till mina lektioner. Jag är den där bindgalna kontrollfreak-läraren som de kommer att prata om i resten av sina liv. Hm.

Idag har jag haft en planeringsdag tillsammans med de tre andra lärarna i mitt arbetslag. Jätteskönt att komma ut från bunkern lite, och eftersom vi skulle ses i närheten av mitt hem blev det en promenad i vårsolen i morse med Vampire Weekend i lånad I-pod. Utan att låta allt för nyfrälst och livsbejakande så var det en härlig stund. Lite guldkant på tillvaron, om man säger så. Om jag bodde lite närmre mitt jobb skulle jag promenera varje dag istället för att trängas med stressade människor på fyrans buss.

Hade tänkt träna idag, men tanken på att gå in i ett rum fullt med svettiga människor kändes inte så lockande. Köpte en vegetarisk korv med bröd och åkte hem istället. Så nu sitter jag där jag sitter och funderar på vad nästa steg ska bli idag.