Ibland blir jag så trött på mig själv och mitt "fröken-duktig-syndrom". När min handledare hörde av sig för första gången på nästan ett halvår och frågade hur det går med mitt uppsatsskrivande, svarade jag inte "Det går åt helvete. Jag har inte skrivit ett ord sedan i september och jag vet helt enkelt inte vad jag håller på med. Hjälp mig!", som jag borde ha svarat, utan "Jodå, det går sådär. Har skrivit 18 sidor, ungefär". Fick då följdfrågan om jag kommer att kunna lägga fram den den 17 januari. "Hmmm..tja...jag kan ju göra ett försök", hörde jag då mig själv säga, och ångrade mig i samma sekund. Göra ett försök?! Jag gjorde min handledare glad och framstod som en duktig och ambitiös student, som jag ju vill att alla ska tro att jag är, men frågan är om jag gjorde mig själv glad. Julefrid, my ass, kanske man också skulle kunna kalla det. Så, nu sitter jag här och stirrar på mina 18 sidor (som egenligen bara är 14) och funderar på vad nästa mening ska bli.
På en föreläsning jag var på i höstas, som handlade om Bourdieu, kände jag mig ganska träffad när föreläsaren beskrev en viss typ av tjejer som aldrig blir färdiga med sina uppsatser. Jag passade in på flera av de kriterier för en "-jag-blir-aldrig-färdig-med-min-uppsats-tjej" han målade upp. Förutom då det faktum att mina föräldrar är så långt i från akademiska kulturnissar man kan komma. Det var ett viktigt kriterium. Kanske jag har en chans att bli färdig med min uppsats, ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns ganska många killar som tar jäääättegod tid på sig att bli klara med sina uppsatser också... Just saying.
Och vad är det för handledare som lämnar en student vind för våg i ett halvår? Borde de inte plocka fram den berömda blåslampan redan efter ett par veckor om de inte fått bekräftat att man åstadkommit något?
Givetvis finns det massor av killar som inte blir färdiga med sina uppsatser också, men utifrån den här mannens undersökning så fanns det en viss typ av tjejer som oftare aldrig lämnar in sin uppsats. Dessa tjejer var ambitiösa, kulturintresserade humaniorastudenter som kom från intellektuella medelklassfamiljer med föräldrar som hade "kulturella" arbeten och intressen.
Angående min handledare så antar jag att han särkilt anammat punkten om förmåga till självständigt arbete och analytiskt tänkande, eller nåt..
Skicka en kommentar