Number of the beast?

Betalade min tv-licens nyss. Upptäckte en sak: 666. Tre sexor i rad i ocr-numret.

Femme Fatigue version 2.0

Om ni mot förmodan inte har förstått.

Grottan

Congrats till F som vann ett Playstation 3 idag.

Själv sov jag på pendeltåget och missade att gå av vid min station. Igår ägnade jag mig åt hushållssysslor. Sädade. Tvättade. Lyssnade på The Specials. Åt tre mål mat. Diskade. Gick ut med soporna. Typ sånt jag aldrig har tid att göra under veckorna. Ja, jag vet, jag är ett praktäckel. Men jag sköter min persoliga hygien minutiöst. Att mitt hem är en grotta är min ensak.

Herr Flick

Såg en man på tunnelbanan, när jag åkte hem från jobbet nyss, som var kusligt lik Herr Flick, Gestapochefen i 'Allo, 'allo, 'emliga armén. Log i smyg åt det. Officiellt har jag ingen aning om vad rollfigurerna i 'Allo, 'allo heter. Det rimmar illa med min image.

Perkele

Jag sov på en buss i nästan en timme för att upptäcka att jag inte hade nycklarna med mig hem.

Femme fatigue

Behöver jag säga mer?

Två saker

Nu har jag sett på tv. Det fick mig att tänka på två saker:

1) Att Mona Sahlin är lik någon jag inte kan komma på vem det är. I en halv sekund fick jag för mig att det var Butthead från Beavis and Butthead. Men jag vet inte..

2) Att jag inte riktigt kan förstå den där reklamfilmen för Philadelphiaost. "Det är inte lätt att odla grönsaker i himlen. Till och med sniglarna har vingar". Eller vad säger de? Säger de "Det är lätt.." Jag hör i alla fall att de säger att det inte är lätt och då förstår jag inte varför det blir svårt att odla grönsaker om sniglarna flyger iväg. Är inte det det man vill? Att få bort sniglarna från grönsakerna? Jag kan kanske ha hört fel.

Oh, mein Papa!

I natt somnade jag på soffan i köket. Fullt påklädd med skor, jacka och halsduk på. Väskan hängde på armen. Tänkte bara sätta mig i två sekunder och pusta ut innan jag skulle ta något att äta. Vet inte hur länge jag sov, men jag måste ha somnat ungefär i samma sekund som min rumpa nådde soffan.

Idag har jag tänkt göra mer än vad jag har gjort. Har inte ens gjort slappgrejer som att se på tv utan har mest bara varit. Arbetar på att ge katatonin ett ansikte. Fast det kanske redan finns ett, vad vet jag.

Försöker just nu komma på ett annat sätt att säga att min vecka har varit hektisk. Har ju sagt det några gånger tidigare här, och jag vill ju skriva något annat än bara upprepningar. Den här veckan har jag varit på språng hela tiden, mer eller mindre. På språng så mycket att jag inte ens har vetat om att min pappa har varit inlagd på sjukhus. Vid en rutinundersökning upptäckte läkaren att han hade en förträngning i kärlen vid hjärtat som akut var tvunget att åtgärdas så att han inte skulle få en hjärtinfarkt. Eller hur det nu var. Jag är inte läkare. Han blev i alla fall inlagd och de rensade hans kärl. Jag ringde honom i morse för att prata lite allmänt strunt, och det var då han berättade det för mig. Han hade tydligen varit inlagd från onsdag till fredag. I fredags fyllde han år. 59. Som vanligt lät han väldigt optimistisk och glad, och talade om vilken tur han har haft. Jag har däremot inte kunnat sluta tänka på det på hela dagen. Han hade verkligen tur. Hade han inte gått på den där rutinundersökningen hade han kanske fått en hjärtinfarkt. I flera år har jag varit rädd för just det. Han gillar att äta god mat och rör inte på sig så särskilt mycket, och hans mage är ärligt talat inte att leka med. Alla rätt i kategorin "missköt ditt hjärta". Han röker i alla fall inte.

Min mamma hade inte velat oroa mig, sa hon. När jag inte svarade när hon ringde hem till mig antog hon att jag var på språng någonstans i färd med att göra något viktigt. Hon ville inte att jag skulle oroa mig i onödan när jag hade så mycket att göra. Lite som när farmor dog när jag var femton. Jag var ensam hemma och ingen hade talat om det för mig. Jag fick reda på det när släktingar började ringa hem och beklaga sorgen. Fick ringa till mormor för att få det bekräftat. Vill inte hamna i den situationen igen. Vill inte ens tänka på att hamna i den situationen igen. Vill inte ens tänka tanken att mina föräldrar kan dö närsomhelst. Och nu känns det som om den tanken har kommit flera tusen steg närmare verkligheten. Den suger!

Time is man's problem

Eller, man is time's problem. Kan inte riktigt bestämma mig för vad som är mest sant, just nu. Sant är i alla fall att jag har jobbat på ett ställe mellan nio och fem, och på ett annat mellan halv sju och halv tolv. My feet are smelly and I curse the man who created my shoes. Nu måste jag gå till sängs, för att i morgon gå upp igen och önska att jag fick gå och lägga mig istället. Mer jobb. Och sen mer jobb. I odörgenererande skor. Tiden är människans problem. Vad personen som skapade mina skor har för problem förtäljer inte storyn. Därom kan man bara spekulera.

Fruit salad

Höll på att fixa en fruksallad på Icas golv igen idag. Hejdade mig i sista sekund och rev bara ner några påsar bröd.

Gammal? Bitter? Misantrop?

Förra veckan var jag jättetrött. Idag är jag bara trött. Sådär allmänt. Inte på allt, som jag brukar, utan bara"jag-har-bara-haft-en-dag-ledigt-på-snart-tre-veckor-trött". Sitter uppuffad på en röd kudde eftersom min stol är hård och låg, och jag är kort och får ont i axlarna när jag måste sträcka upp armarna för att skriva på datorn. Jag har en röd luvtröja på mig, med luvan uppe. Det är modernt bland klubbkidsen har jag märkt. Tycker att jag överallt ser bilder på klubbkids med en hood uppdragen över huvudet i ett slags 1989-1990-retrodis. Och jag vill ju inte vara värre, även om jag inte tillhör gräddan av klubbkidsen, direkt. Går sällan på klubb, och snart 28 år fyllda så kan jag inte kalla mig ett kid. Fast ändå. Allt är ju relativt. Jämfört med säg, Berit 55 går jag kanske på klubb väldigt ofta och är ett riktigt litet kid. Alltså. Ergo, jag får också ha luvan uppe.

Förstår egentligen inte varför jag skriver här, och vem jag skriver för. Who the hell cares, liksom. Inga djupa samtidsanalyser. Inget smaskigt skvaller. Inga trendrapporter. Bara me, me, me.

Men alltså

Varför har jag än en gång drömt att någon kommenterat mina brösts storlek? What's up with that??

En banan!!

Lovade mig själv att inte blogga så länge jag inte hade annat att komma med än gnäll. Men jag kan bara inte hålla mig, trots att jag inte har så mycket nytt och spännande att komma med. Såg Rickard Wolf och Lena Endre stå och se intensiva ut i Götgatsbacken idag. Det är ungefär det mest spännande som har hänt i mitt liv den senaste tiden. Och det når knappt över nollstrecket på spänningsskalan mellan ett till tio. Klämde en megafinne på min haka igår så att mitt vänstra käkparti svullnade upp och fick mig att se härligt Quasimodolik ut. Tänkte leva lite på kanten till det farliga. En arbetskamrat upplyste mig nämligen om att han läst i Veckorevyn att man kan bli blind om man klämmer en finne i ansiktet (om den blir infekterad). Antar att den akuta risken för blindhet är över nu, 24 timmar senare. Fast jag har i och för sig känt mig ovanligt trött och dåsig idag...

Har nyss ätit en stor fruktsallad med valnötter. Tänkte att det kanske är vitaminer som saknas i min kropp som gör mig så oerhört trött och ful och finnig. Lyckades riva ner en massa frukt på Ica förut. Var redan trött och irriterad när jag kom dit och blev än mer irriterad när jag var där. Dyrt, trångt och allmänt oinspirerande. Alla trängdes från alla håll när jag stod och ville känna på frukten i lugn och ro. Försökte göra mig så liten som möjligt, men startade en kedjereaktion som började med kiwifrukterna, till physaliskorgarna, till ruccolaaskarna som gled över spenaten och ner på golvet. Försökte plocka upp, men blockerade vägen för alla andra när jag böjde mig ner. En kassörska tittade surt på mig och suckade samtidigt som hon irriterat började plocka upp min mess. Hon verkade tycka att jag var asjobbig. Jag gick några varv till på jakt efter den perfekta middagsmaten. Den fanns inte så jag gav upp och gick hem.

Nu sitter jag här och ser ut som en fransk pantomim..are. Har klippt mig idag och Gustav Vasa + svart och vit-randig, båtringad tröja och svarta byxor=pantomim.

Nä, nu ska jag gå och låtsas gå i motvind, eller nåt.