Fönstret mot gården

Undrar om det är panchoafton vid grillplatsen utanför mitt fönster. Har skymtat flera gråa, krulliga tanter där idag, och det är ju annars ganska ovanligt. Det brukar mest vara studenter med tokroliga outfits och med ölglas fastsydda i snören i sina overaller som festar här utanför. De brukar oftast gilla att sjunga sånger också, har jag märkt. Tanterna verkar dock vara lite lugnare, kan inte ens se dem nu. Men vem vet, de var kanske värsta partybrudarna när de var unga.

Undar hur jag blir när jag blir gammal. Förmodligen ingen partytant. Är ju inte direkt någon partybrud nu. Måste dock säga att jag har tagit ett nappatag vad gäller mitt sociala liv de senaste veckorna. Har i princip tackat ja till alla erbjudanden jag fått (nästan...), och för en gångs skull har jag fått erbjudanden från många olika håll. Det känns nästan som om jag har ett liv.

Just nu sitter jag vid min dator och spanar ut mot gården. Som en baksmälla efter att ha haft ett liv den senaste veckan ligger jag lite efter med alla mina inlämningar. Ambitionen har hela dagen varit att skriva färdigt åtminstone en av de fyra jag har kvar att göra innan måndag. Men motivationen är låg. Och jag tänker på annat. Och jag surfar in på onödiga sidor. Bara för att. Till exempel den med alla katter som ser ut som Hitler. Lyssnar på musik och sjunger med, och tänker på att jag kanske borde ta en promenad. Men tar jag en promenad så är jag ju borta från datorn, som jag ju behöver för att skriva mina inlämningar. Så jag skriver här istället. Och jag sitter där jag sitter. Until the end of time.

Skaffa hörapparat!

Annie C: "Ska hem och se på Six Feet Under ikväll"
Arbetskamrat: "Åh! Har du en dejt??"
Annie C: ???
Arbetskamrat: "Tyckte du sa att du ska hem och ha sex med Andrew ikväll"

Kära läsare,

Om ni nu finns. Tänkte bara meddela att jag har sanerat mitt hem. Det är inte längre en grotta. Bytt gardiner har jag gjort också, och lagt på det nya överkastet. Nu ska jag brottas med en bokhylla, hade jag tänkt.

Casual Thursday

Igår var det torsdag och det enda jag hade planerat för dagen var en långpromenad med en vän. Laddade upp med grötfrukost och satte på mig min långpromenadoutfit: t-shirt, munkjacka, jerseykjol och mina sköna, sköna gympaskor. Sådär lagom sportigt utan att bli flåshurtigt. Flåshurt och jag går liksom inte ihop. Är inte särskild nyponrosig av mig och flåshurtkläder minus nyponros kan lätt bli white trash, inbillar jag mig.

Men nu blev det ingen långpromenad. Det blev en IKEA-tripp istället. Och eftersom jag länge har gått och hatat the state of my home, och funderat på att flytta hemifrån mer än en gång, kändes en IKEA-tripp som en underbar idé. Hamnade i ett dilemma dock. Ett stilistiskt dilemma. Kände mig väldigt bekväm i min långpromenadoutfit, men att ge mig ut bland folk i den i ett annat syfte än motion tog emot. Är ju inte en naturlig skönhet som ser bra ut vad hon än tar på sig, och jag har därför alltid fått förlita mig på min stil, min frisyr och på smink (thank God för concealer och rouge!). Kalla det dåligt självförtroende, men jag har alltid haft problem att vistas bland folk utan smink, en välfixad frisyr och uttänkta kläder. Även om mina kläder inte är superuppseendeväckande snygga, så är det alltid kläder som jag tycker att jag kommer till min rätt i. Och det gör jag inte i gympaskor och munkjacka, direkt.

Tänkte byta till snyggare skor, men ångrade mig och åkte till IKEA i mina vita och rosa träningsskor. Och det var jättebefriande! Och skönt att inte få ont i fötterna efter en timme! I England brukar de ibland ha vissa dagar då det är ok att komma till jobbet/skolan i sina vanliga kläder istället för kostym eller skoluniform. Det kändes lite som en sådan dag för mig. Jag tog av mig min uniform och visade mitt mer avslappnade jag. Jag hade en Casual Thursday.

Pop Quiz II

Så, nu är det dags för vårens pop quiz i Annie C-kunskap. Hur väl känner du din Annie? Svara och vinn fina, hemliga priser!

1. Vad gjorde Annie C i måndags kväll?
a. Såg på en tv-serie om Henrik Ibsen.
b. Var på bio med en vän.
c. Var på bio med en man.

2. Vem fyller år på torsdag?
a. Annies klasskompis.
b. Annies morbror.
c. Grannen ovanför.

3. Vad ville Annie C vara när hon var liten?
a. Skådespelerska.
b. Sångerska.
c. Katt.

4. Vilket av följande gjorde Annie C i lördags?
a. Drack vin och åt chips med en vän och dennes ex?
b. Lyfte på armen när Dj:n spelade Hot Chip och sprang ut på dansgolvet, skrek och spillde öl i ren eufori.
c. Låg hemma och drömde om att få känna eufori.

5. Vilket av följande har Annie C gjort mest de senaste månaderna?
a. Sovit.
b. Åkt Roslagsbanan.
c. Pluggat.

6. Vilken fiktiv figur har Annie C identifierat sig med den senaste tiden?
a. Madame Bovary
b. Josef K
c. Gregor Samsa

7. Vem är snyggast, enligt Annie?
a. En ung Al Pacino.
b. En ung Robert Redford.
c. En åldrad Brad Pitt.

8. Att Annie C drar till sig freaks, är ingen nyhet, men vad är den freakigaste klädseln Annie C har stött på?
a. Pikétröja med påsydda handdukar (en fram och en bak), och ingenting mer, på äldre herre 75+.
b. Sin egen (fula) ryggsäck på äldre herre 75+.
c. Mjukisbyxor och finskor på yngre kvinnor, 14+.

9. Annie C fyllde år för inte så länge sedan, men vilket datum var det?
a. 12 april.
b. 1 maj.
c. 11 april.

10. Vem pratade Annie C sist med i telefon?
a. Mannen.
b. Chefen.
c. Mamma.

They said you were a criminal, no one sees no crime

Singin' the blues idag. Lyssnar på Roky Ericksson och tänker på den där notisen jag läste i Metro, om den dödsdömde fången vars sista vilja var att en hemlös skulle få en pizza. Han ville ge bort sin sista måltid. Han fick inte sin vilja igenom. De gick inte med på det. Läste det i morse när jag satt på tunnelbanan på väg in till stan för att köpa hudcréme. Det var en liten notis, bara några rader, men jag blev berörd av det jag läste. Kände mig ledsen, och gör forfarande det när jag tänker på det. Ser det som ett sundhetsecken att jag berördes. Att jag inte är helt känslokall och avtrubbad. Ibland känns det nästan så. Kall. Kylig. Cool as ice. Iskall. Frystorkad. Som en maskin som bara jobbar på utan att beröras av någonting.

Twee me

Har tagit fram mitt mespopsjag idag. Lyssnar på Lucksmiths och tänker på den där gången jag pratade med Tali. Hur mycket mer twee kan man bli?

Syndabocken

Grinig. Sur. Irriterad. Cranky. Tredje dagen i rad nu som jag har försovit mig. Mina grannar ovanför spelar powerballader nätterna igenom. Det låter som om det är hemma hos mig. Poweballader är aldrig kul. Särskilt inte när man ska upp 5.30. Det är deras fel att jag sitter här och är sur som ättika och känner mig som en surkärring som bara vill klaga på folk som har det kul. Det är deras fel att jag inte hann äta frukost. Det är deras fel att jag sett ut som en flotthög hela dagen. Det är deras fel att jag kom försent till morgonmötet. Det är deras fel om jag går upp i vikt och blir deprimerad. Det är deras fel att jag inte orkar städa. Det är deras fel att bostadspriserna fortsätter att stiga i Stockholm. Det är deras fel att SL-kortet kommer att höjas. Det är deras fel att folk svälter. Det är deras fel att kriget i Irak bara fortsätter, och fortsätter, och fortsätter, och fortsätter.

Nämnde jag att jag är lite grinig? Att jag inte fått sova ordentligt på flera nätter? Att mina grannars powerballader håller på att driva mig till vansinne?

Emo

Idag är jag ledig. Och våren är här. Det är nu som man borde vara sådär lycklig och kvittrande på en picknickfilt någonstans. Men jag går bara runt här hemma och ser inget annat än misär. Och är för dåsigt trött att göra någonting åt det. Och blir bara mer och mer less på mig själv och på min oförmåga att ta itu med saker och ting. Har haft lite tid nu att se sådant jag har blundat för i flera månader. Månader då det har varit mörkt och då jag har åkt hemifrån tidigt och kommit hem sent. Och nu känns det som om jag har målat in mig i ett hörn av papper och böcker, och kläder och väskor, och skor och halsband, och damm och smutsiga fönster och tvätt och växter som håller på att dö, och ett blekt ansikte i spegeln, och celluliter och valkar på magen, och torra händer och ett torrt liv. Mitt i allt sitter jag och är orkeslös och vill bara sova.

Skrattade igenkännande när jag läste början av Kafkas Förvandlingen för min klass häromdagen. Jag kände mig som Gregor Samsa som har så svårt att ta sig upp ur sängen för att han har förvandlats till en skalbagge och hamnat på rygg. Ungefär lika kämpigt har jag tyckt att det har varit att ta sig upp ur sängen den senaste tiden. Oftast har jag också legat kvar och tänkt på allt annat samtidigt som jag tänkt att jag borde gå upp. Antar att jag inte är unik, dock.

Nä, nu får jag fan ta och kamma mig. Rycka upp mig och inte vara så himla emo. Ska sluta dissa våren och identifiera mig med Kafkafigurer ( note to self: Du är inte 17 år längre!).