They said you were a criminal, no one sees no crime

Singin' the blues idag. Lyssnar på Roky Ericksson och tänker på den där notisen jag läste i Metro, om den dödsdömde fången vars sista vilja var att en hemlös skulle få en pizza. Han ville ge bort sin sista måltid. Han fick inte sin vilja igenom. De gick inte med på det. Läste det i morse när jag satt på tunnelbanan på väg in till stan för att köpa hudcréme. Det var en liten notis, bara några rader, men jag blev berörd av det jag läste. Kände mig ledsen, och gör forfarande det när jag tänker på det. Ser det som ett sundhetsecken att jag berördes. Att jag inte är helt känslokall och avtrubbad. Ibland känns det nästan så. Kall. Kylig. Cool as ice. Iskall. Frystorkad. Som en maskin som bara jobbar på utan att beröras av någonting.