Idag är jag ful. Tvättar och lyssnar på Go-Betweens lite för högt än vad som är behagligt, egentligen. Men just nu vill jag inte ha det på något annat vis. Bäst att ladda upp med rena kläder och ta vara på denna kanske sista stund av att bara vara nu innan jobb och plugg brakar loss på riktigt. Nästa vecka är inrutad på minuten.
Flydde verkligheten och åkte till Rom förra veckan. Bara i fyra dagar, men det var en härlig verklighetsflykt. Lyckades förtränga diskbänksrealismen som så ofta tar mina tankar i anspråk och som kan få mig att älta och vrida och vända på allt. Den senaste tiden har dessa tankar mest handlat om pengar. Hatar att vara pank. Inte bara det att jag inte har så mycket pengar att handla för. Jag kan klara mig ganska bra utan att köpa nya saker. Har det jag behöver, men måste så klart kunna betala mina räkningar och äta mig mätt. Det jag hatar med att vara pank är att hela tiden behöva tacka nej, och att hela tiden känna att man är en belastning för sin omgivning, som har mer pengar och som vill umgås, men på grund av mig också måste välja ett billigare alternativ. Nu är det ju inte så att mina vänner är lyxlirare som vill spruta champagne och beställa in helrör. Snarare tvärtom. Men fika några gånger i veckan, någon öl, kanske en utgång med inträde och min budget för hösten är spräckt. Tycker att pengar är ganska tråkigt men nödvändigt, och därför hatar jag att behöva tänka så mycket på pengar. Får väl egentligen inte klaga. Har ju själv försatt mig i den situation jag är. Och jag behöver ju inte svälta eller leva på gatan.
Ville göra som Hacke Hackspett på julafton och sätta en pistol mot tinningen och en snara runt halsen, när jag samma morgon som vi skulle åka till Rom tog ut pengar i en bankomat, men gick därifrån utan att ta med mig pengarna. 400kr rakt ner i sjön. Smart, Annie! Jättesmart!
Annars funderar jag mest på hur jag ska kunna ta upp bloggandet igen. Om jag ska ta upp bloggandet igen. Känner att jag inte har så mycket att komma med, och att jag skriver ganska trist om trista saker. Det finns ju så många som gör det så mycket bättre. Ungefär som jag tänker om allt jag gör, i och för sig. Medioker är dagens ord. Slå upp det om du inte vet vad det betyder. Kanske finns det en bild av mig där bredvid. Sen kan du slå upp självömkan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nejnej, lägg inte ner bloggen!
du får ju inte sluta med din självömkansblogg. Den får säkert många inkl mig att inte känna sig så ensamma o trista :)
Hehe, jag har alltså hittat min nisch här i bloggsfären: Någon ni kan jämföra era trista och mediokra liv med och tänka "mitt liv är nog ganska bra ändå"..
Menar såklart inte att ni har trista och mediokra liv, Nina och Kerstin. Tack för er uppmuntan!
Nina, ses på jobbet i veckan?
Klart vi ses på jobbet!;o) och jag tycker inte du har ett trist liv alls, du bara beskriver det så träffande..!
Skicka en kommentar