Min Berlinmur håller på att rivas. Jag har flyttat från studentghettot, blivit sambo, pluggat färdigt (nästan i alla fall) och skaffat mig ett jobb. Allt inom loppet av några veckor. I måndags var jag uppgiven och tyckte synd om mig själv. Tänkte på min kassa ekonomi. På hur trött jag är på att vrida och vända på varenda liten krona, och på hur snygga människor som har råd att köpa nya kläder faktiskt kan vara. I tisdags var jag på en arbetsintervju. I går fick jag jobbet. Nu sitter jag här och försöker roa mig på Internet medan jag väntar på ett samtal från rektorn. Vi ska löneförhandla. Det kommer att bli min allra första löneförhandling och jag är rädd att jag ska bli för mesig och nöja mig med en alldeles för låg lön. Jag är ju van att klara mig på mellan 5000-7000/mån, så allt över 15000 känns som en dröm.
Och så har jag flyttat. Om någon ändå kunde förstå hur skönt det kändes när jag i söndags låste dörren till "mitt" rum, lade nycklarna i ett kuvert, slängde in det i husvärdskontorets brevlåda, och klafsade över det där leriga fältet i mörkret för allra sista gången.
I går jobbade jag på teatern. Vet inte om det var sista gången. Det kanske det var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Grattis GRATTIS Grattis! Vad kul för dig!
Själv är det där långt ifrån mitt liv. Har iof egen lägenhet och hittat en pojke. Men jobb verkar det ont om och om det är riktig kärlek återstår att se. Så ekonomin är krass och känslorna ojämna.
Gott nytt år på dig också!
Skicka en kommentar