I ett nötskal

Trodde att jag hade något att skriva när jag loggade in för två sekunder sedan. Men så blev jag trött och tappade koncentrationen och kom på att jag nog inte har så mycket att tillägga idag.

Sedan sist har jag:
*Varit sjuk av svartsjuka men blivit frisk(-are)
*Varit på en skärgårdsö
*Fått längre hår
*Rättat en massa nationella prov
*Handlat på Konsum, Prisextra, Vivo, Hemköp och Ica
*Haft en skön söndag
*Sovit dåligt
*Varit på fest
*Köpt en spegel
*Haft friluftsdag i spöregn

Idag har jag:
*Knappt haft några elever
*Rättat nationella prov
*Ätit en glass
*Druckit ett glas vin
*Och inte så mycket mer

E är i Italien och jag lever gräsänkeliv framför tvn. Vem orkar ha vänner?

Fettchocken

Känner hur mina artärer täpps igen. Min kost har hittills idag mest bestått av fett. Fett och kolhydrater. Håren på mina armar ställer sig upp bara jag tänker på det. Typiskt att Friskis och Svettis har stängt just den här helgen. Mitt hjärta behöver få arbeta lite.

Veckan som gått

Kände mig utsövd när jag vaknade i morse. Utsövd och energisk, faktiskt. I mitt huvud fanns konturerna av en plan inför min lediga dag. Jag har redan tänjt på konturerna lite genom att sitta här vid datorn och slösurfa och blogga. Det ingick inte i min plan, där effektivitet var ledordet och där jag med rosiga kinder och välstrukna kläder på hitlerjugendvis skulle avverka alla mina ärenden i rask (march-) takt. Jag hade räknat med att det skulle vara sol ute och att jag skulle ta omvägen genom naturen, bara för att få höra fåglarna kvittra.

Igår var nämligen ingen effektiv dag. Och inte var jag ute i den vackra vårsolen heller, och jag känner att jag måste kompensera och göra den här dagen till en så mycket bättre dag. Vaknade sent. Såg ut som fan. Åt vitt bröd och tvättade. Sen la jag mig och sov i flera timmar. Kände mig yr av att sova på dagen. Gjorde en utflykt till Prisextra och gick hem och lagade pastasallad med ärtpesto. När E kom hem åt vi, blev sega i soffan och gick och la oss och somnade direkt.

I onsdags jobbade jag som vanligt. En elev hoppade ut genom fönstret (klassrummet ligger längst ned) och kunde inte förstå varför jag skrek åt honom. På kvällen sen var vi på Debaser Medis och såg Vapnet spela. Det var kul att se dem spela igen och det var vekligen en bra spelning. Apropå ordet bra, jag har kommit på att mitt förråd av målande adjektiv inte är så stort. Bra eller inte så bra är oftast de som jag använder mig av. Känner mig som Kevin Costner i "In Bed With Madonna", när han kommer in backstage och säger att hennes konsert varit "nice", varpå Madonna vänder sig till kameran och låtsas stoppa fingrarna i halsen. Vill kunna använda fler träffsäkra adjektiv för att beskriva sådant jag sett, hört eller läst, men det blir oftast så krystat. Vad ska man skriva om en konsert som varit väldigt bra? Underbar? Magisk? Förtjusande? Förtollande? Njutbar? Som ni alla vet är jag inte en superlativens kvinna, men tänk om folk tror att jag är Kevin Costner. Som ger ljumma kommentarer som "nice" eller "bra". Jag vill inte vara en ljummen person, men jag är rädd att jag är det.

I tisdags åkte vi runt i stan i en hyrd flyttbil och flyttade sängar hit och dit. Hämtade en "ny", körde den gamla till tippen och åkte sen upp till studentghettot som förut var mitt hem. Där fick jag hustla mig in i korridoren och tvinga en vitryska att öppna cykelförrådet så att jag kunde hämta min gamla minicykel, som vi körde hem till oss. Efter att vi lämnat hyrbilen slank vi in på El Mundo och tog en öl med K och hans vänner som vi bara råkade springa på.

Kommer inte ihåg vad jag gjorde i måndags. Undrar om det var då vi såg Taxi Driver, fast det var det nog inte. Om inte så var det nog bara en vanlig, ljummen, men bra dag. Just det, hade en asdålig dag på jobbet och skrek åt allt som rörde sig. Några killar i ettan ritade kukar och satte på glasdörren till mitt klassrum.

I söndags var vi på Warholutställningen på Moderna. Blev inspirerad av alla hans tv-inslag. Gillade intervjun med David Hockney, som såg ut som Skurt. Kändisspottade sångaren i Pontus och Amerikanerna, Johan Kinde och "Micki" från Rederiet. Dagen innan såg vi Owe Törnqvist.

Nu ska jag förvandla mina planer till verklighet. Dags att bli lite effektiv. Vi hörs.

Igår fick jag veta hur jag ter mig i mina elevers ögon. En av mina mentorselever ställde sig inför klassen och "lekte Annie C". Först stod hon med händerna knäppta på magen, med näsan i vädret och artikulerade på påhittad rikssvenska vad lektionen skulle handla om. När jag protesterade och sa att det där inte alls var likt mig ändrade hon sig och började skrika "VAR TYSTA!!" "SITT NER!!" och pekade med hela handen på eleverna i klassen i turordning. Vissa skrek tips som "böj dig fram lite mer", och när hon gjorde det såg jag framför mig en repris av föregående dags lektion. Lite skamset, måste jag erkänna. Jag som är så snäll och inkännande och som har så stort tålamod. Kanske kan förstå att hälften av klassen sällan kommer till mina lektioner. Jag är den där bindgalna kontrollfreak-läraren som de kommer att prata om i resten av sina liv. Hm.

Idag har jag haft en planeringsdag tillsammans med de tre andra lärarna i mitt arbetslag. Jätteskönt att komma ut från bunkern lite, och eftersom vi skulle ses i närheten av mitt hem blev det en promenad i vårsolen i morse med Vampire Weekend i lånad I-pod. Utan att låta allt för nyfrälst och livsbejakande så var det en härlig stund. Lite guldkant på tillvaron, om man säger så. Om jag bodde lite närmre mitt jobb skulle jag promenera varje dag istället för att trängas med stressade människor på fyrans buss.

Hade tänkt träna idag, men tanken på att gå in i ett rum fullt med svettiga människor kändes inte så lockande. Köpte en vegetarisk korv med bröd och åkte hem istället. Så nu sitter jag där jag sitter och funderar på vad nästa steg ska bli idag.

These vagabond shoes are longing to stray

Därför åker jag till New York så fort sommarlovet börjar. Nedräkningen har börjat. Ska bara ta mig igenom några nationella prov, Ig-varningar och ett antal utvecklingssamtal först.

Fyllde år i fredags. Började firandet med att sitta i en lufttät aula i Jakobsberg och dricka kolsyrat vatten och kaffe hela dagen. Sedan lät jag mig bjudas på macka och biskvi av en gammal vän jag träffar allt för sällan. När jag kom hem väntade presenter med New York-tema och födelsedagsmiddag med min käresta. Ballongmagig och rapig avslutade jag sen kvällen på Indigo.
Och det här blev allt för dagboksinläggaktigt. Var är min tes? Vad vill jag egentligen ha sagt? Svenskläraren i mig sågar mitt inlägg och lägger ner. Dags att laga purjosoppa.

Sjuk

Idag har jag hittills småsovit och matporrsurfat på Tasteline. Fantiserar nu om mig själv och en kladdkaka.

Flåserskan

Var på samma träningspass som flåserskan idag igen. Såg till att ställa mig på andra sidan av rummet. Såg och hörde henne för första gången igår när jag stod bredvid henne. Hela hon lyste av självgodhet och "jag tar minsann min träning på allvar" (trots dålig hållning, svårigheter med koordinationen och övervikt). Hon tog ut alla övningar till max, och andades på rätt sätt, in genom näsan och ut genom munnen, redan innan ledaren påpekat andningens betydelse. Fast till skillnad från alla andra i rummet andades hon inte bara, utan pustade ut så att varje utandning lät som en snarkning. Den som andas högst vinner, liksom. Störde mig så in i helvete mycket på henne och började dagmardrömma om hur det skulle vara att sova i samma säng som henne varje natt. Hur låter hon när hon sover om hon låter som en ångpanna när hon är vaken?

Blev lite glad när jag efter träningen råkade höra hur hon och hennes väninna hade ett puckosamtal i duschen. Inte bara var nivån på deras samtal extremt låg, hon hade även en riktigt irriterande röst. Bra! Hela hon är jobbig. Då behöver jag inte känna mig som en dålig människa som störde mig på hennes andning. Det hade ju varit en annan sak om hon visat sig vara en urtrevlig, smart och sympatisk tjej. Då skulle jag skämmas lite för mina dåliga tankar. Mitt första intryck stämde. Magkänslan vinner.

Being Boring

Om jag vore en fiktiv figur från en bok, film eller tv-serie så skulle jag nog vara Ruth från Six Feet Under. Snäll men tråkig och aldrig någons nummer ett. Givetvis har jag lite snyggare kläder och jag är väl inte riktigt lika mycket av en dörrmatta som hon är. Men ändå, när jag har dåligt självförtroende och ömsom ältar mina relationer till andra människor och ömsom jämför mig med andra, mer karismatiska och spännande personer, är det bilden av Ruth, ensam i sitt kök som poppar upp i mitt huvud.

Jag har påsklov den här veckan, och jag njuter av att vara ledig och kunna disponera min dag så som jag vill. Ändå är jag inte helt nöjd. Jag känner mig uttråkad och tråkig och vill att någonting ska hända, samtidigt som jag hela tiden tänker att jag ska ta till vara på den här veckan och göra allt jag inte hinner göra annars. Så som att ta det lugnt, träna, läsa böcker, ta långpromenader, baka, gå på stan, fika med alla jag känner, lägga ansiktsmask och ta långa bad, vara uppe sent och äta middag med min älskling. Hittills den här veckan har jag sett på tv, varit på en gynundersökning, lunchat med en vän och köpt nya träningskläder. Min ambition idag är att träna, och kanske gå en långpromenad. Och kanske läsa. Eller rätta några uppsatser och göra det där provet om medeltiden. Borde väl äta något också, och jag får inte glömma att köpa tandkräm.

Bekräftelsebehov

Sitter hemma hos mina föräldrar i landsorten i min brors gamla, nu omgjorda rum, i min gamla gula morgonrock och hör hur mamma lyssnar på svensktoppen och pysslar med något en trappa ned. Pappa fyller 60år idag och telefonen har redan gått varm. Gamla vänner och släktingar som jag nästan har glömt bort att de finns. Skönt att ha något konkret att säga nu när de frågar vad jag jobbar med. Läsa fristående kurser på universitetet står inte särskilt högt i kurs. Kan man tjäna pengar på det? Jaså, nej, varför gör man det då? Ibland känns det som om mina föräldrar och min släkt inte fattar vad det är jag har gjort de senaste fem åren. Det märks bland annat när de pratar om andras barn eller barnbarn som är så lyckade eller intelligenta. Igår, till exempel pratade mamma om någon kille som hon hört är "riktigt intelligent". Jaså, på vilket sätt, undrade jag då. Han har läst färdigt sin utbildning på universitetet. Jaha, har han doktorerat? Fått någonting publicerat? Gjorde han det på kortare tid än beräknat? Njae...han har skrivit färdigt sin c-uppsats... Å, fan, vilken smart kille! Hans föräldrar måste vara stolta.

Jag vill att mina föräldrar ska vara stolta över mig. Att de ska tycka att de har en smart och lyckad dotter. Att de ska titta på mig och på varandra och tänka "det gjorde vi bra".

Mitt bekräftelsebehov är stort nu. Vill känna mig älskad, bäst, snyggast och helt oumbärlig just nu. Törstar efter lite positiv förstärkning. Och efter en kram. Men jag ska inte ställa krav. Vill inte ses som kontrollerande, gnällig och jobbig.

Blaha

Inrutat och fyrkantigt, men ändå utan edge.