Filmklyschor

Hur ska jag kunna koncentrera mig på sociokulturella teorier om lärande när jag bara kan tänka på olika filmklyschor? Den som för tillfället ligger längst fram i min hjärnas kartotek är "tomatsås-i-träsked-klyschan". Tomatsås-i-träsked-klyschan återfinns alltid i scener där någon har bjudit hem en dejt på (hemlagad) middag och står och rör i en gryta med en träsked medan dejten förtjust tittar på och kanske säger något i stil med "mmmm! Det luktar gott!", varpå den som lagar maten sträcker fram träskeden med något rött och tomatsåsliknande i till dejten så att hon/han får smaka på maten. Och mmmm...det är alltid jättegott! Och mmm...hon/han har lite röd sås kvar på läpparna som måste kyssas bort, och så ja, en sak leder till en annan. Man får oftast inte se dem äta tomatsåsen.

Det är ALLTID tomatsås och det är ALLTID en träsked!

Själv ställer jag mig frågan om tomatsås är det jag skulle bjuda på om jag bjöd hem nån het man på middag.

Nästa vecka: "kokain-på-spegel-klyschsan".