Och ett batteri någonstans i min väska. I kollektivtrafiken finns det mycket ilska varje dag. Det vet jag nu. Även jag har känt av den. Men jag har inte skällt ut en pendeltågskontrollant, slagit sönder en taklampa i en buss och hotat chauffören, eller ens slagit näven i bussväggen och kallat chauffören ett fult ord. Det har jag sett folk göra bara de senaste dagarna. För små bagateller. Själv höll jag på att stressa sönder inombords när jag igår blev femtio minuter sen för att jag hamnade på en buss som stannade på varenda hållplats med femhundra meters mellanrum i norra Stockholm. Kändes som en sightseeingbuss. Såg industriområden, villaområden, kolonilotter, havet, sommarstugor och gud vet vad jag inte såg. Vid två tillfällen stannade bussen för att vänta in något/någon, och chauffören gick ut på bensträckare. Åkte hemifrån fem över halv sju. Var framme fem i nio. Skulle ha börjat åtta. Hade räknat med att vara där kvart i åtta för att förbereda mig lite. Fick barska blickar av "arga kvinnan" som inte direkt verkar vara överförtjust i mig.
På väg hem sen sov jag över min hållplats.
Hemma hade jag inget vatten. Ville ju göra mig ren och fin för Sufjan. Pissig, pissig dag! Fast den avslutades alldeles magiskt. Kan bara säga, Åhh! Var redan frälst, men är nu pånyttfödd.
Imorgon: Kollektivtrafikdags igen. Sen jobb.
Nu ska jag läsa Skinner. Har nästan glömt bort att jag ju fortfarande är en student med saker att åstadkomma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar