Shuffle

I går ville jag inte gå upp ur sängen utan ville hellre ligga kvar och nynna på den där Al Greenlåten jag hade i huvudet när jag vaknade. I morse hade jag Lasse Berghagens "Sträck ut din hand" på hjärnan och skyndade mig upp ur sängen illa kvickt. Tog mig ända till Odenplan innan den ersattes av Fattarus "Mina hundar". Det är som om någon lagrat in alla låtar jag någonsin har hört i mitt huvud och sedan tryckt på shuffle. Oberäkneligt ondskefullt, om ni frågar mig. När jag var på Hemköp tidigare och köpte tapenade och kravbananer (dock ej att avnjutas samtidigt) var det mer än helt ok, för då var det Will Oldhams "O, Let it Be" som jag nynnade på när jag kryssade mellan frukt-och grönthyllorna. Den tycker jag ju faktiskt om. Väldigt mycket till och med. Tror jag ska sätta den på repeat nu. Ja, det ska jag (tänkte Annie C och vände sig om mot tapenadeburken som stod öppnad på bordet bredvid och doppade kravbananen hon nyss tagit en tugga av i den. -Inte så dumt! Inte så dumt alls, tänkte hon och mumsade vidare till tonerna av Will Oldhams stämma, som nu inte bara fanns i hennes huvud).