Rör inte min bikini

Min self pity-fest höll på att bli till en tredagarsfestival, men avblåstes efter femtioelfte spelningen av Halo Benders Don't Touch My Bikini (min vanliga "bli-glad-goddamnit-låt"), igår vid halv åttatiden, och ersattes av lite hederligt tröstätande av mejerifett och socker tillsammans med en vän. Sedan följde ett biobesök, med kändisspottning av blonderad b-kändis. Vi såg The Squid and the Whale, det gjorde inte hon, tror jag. Svängde förbi Debaser på vägen hem, men möttes av en kö jag inte sett sedan "vilken-spelning-det-nu-var- hösten 2002/våren 2003" Till och med uteserveringen var full, sa en gulklädd vakt. Det gjorde inget, tänkte jag, som räven som inte ville äta sura bär, vad får man ändå ut av att stå inuti en inhängnad med en massa andra människor och se sheepish ut med en öl i handen (eller inom kort, på tröjan)? Saknas bara en bordercollie.

Hemma småsov jag till Prozac Nation som gick på tv. Drabbades av insomnia sen när den var slut, tänkte på en massa skit, min roll i universum och omvärderade en del vänskaper. Self-pity-festivalen var ett faktum igen. Somnade tillslut men vaknade halv åtta av en hemsk mardröm där mr Mans förlovning med en Anna, ledde till hysteriskt utbrott från min sida, vilket ledde till att tre katter, däribland min egen, slogs med varandra tills de alla var nära döden. En blodig död. Mina skuldkänslor höll på att förgöra mig.

Idag har spänningsnivån hittills legat på noll.


I mitt huvud den senaste tiden:
Hanna från Arlöv -??
Jenny from the Block- J.Lo
Big Bottom -Spinal Tap