På mitt jobb är jag en av de äldsta. Bara J är något äldre med sina 29 år. Oftast tänker jag inte på att de flesta är så mycket yngre än vad jag är, och jag vet inte heller om de går och tänker på mig som gammlegäddan. I söndags blev det dock väldigt uppenbart då L berättade att han brukade hänga mycket på Lunarstorm när han gick i mellanstadiet. Började tänka på min egen mellanstadietid och på vad jag brukade göra. Varken Lunarstorm eller internet fanns i min föreställningsvärld då. Kommer inte ens ihåg om vi hade någon "riktig" dator, förutom min brors Atari (som jag brukade få låna någon halvtimme då och då om jag mutade honom med godis. Kan fortfarande höra hans "Piiip! Tiden börjar gå ut" och se hans framsträckta hand i riktning mot min godispåse, som jag sällan fick äta upp på egen hand). När jag gick i mellanstadiet var Madonna ute på sin Blonde Ambition World Tour, och jag kommer ihåg att jag ville gå, men fick svaret av min mamma "Är det nåt att se det? En kvinna som visar upp sig i underkläderna?". När jag gick i mellanstadiet lyssnade jag på Pet Shop Boys, för att de var aktuella då. När jag gick i mellanstadiet hade jag en affisch på Sebastian Bach från Skid Row på väggen och trodde att det sklle provocera någon för att han var långhårig. När min mammas väninna frågade vad det var för snygging var det inte lika roligt längre. När jag gick i mellanstadiet var Guns 'n' Roses populära och Nirvana slog igenom. När jag gick i mellanstadiet tyckte jag att New Kids On the Block was the shit. När jag gick i mellanstadiet såg jag Dr Alban på Åhléns i Karlstad. Och tog hans autograf...
Ah...det var tider det..
Om man sen pratar ålder med andra fraktioner av min bekantskapskrets får man ett annat perspektiv. Bara en sån sak som att Mannen var med sin första tjej samma år som jag började skolan får en att tänka till lite.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar