Det blev ingen promenad igår utan jag pöste på bussen hela vägen. Halvvägs ramlade en liten tant omkull med sin rullator och bussen blev stående i kanske tio minuter medan papper skulle skrivas och så vidare. Tanten verkade klara sig helskinnad, som tur var, men såg förskräckligt bräcklig ut. Jag kom försent till seminariet. Kanske skulle jag ha använt mina own two feet istället.
Efter seminariet åkte jag till jobbet och på vägen dit satt jag mitt emot en underlig filur på tunnelbanan. Han satt med glasögonen långt ner på näsan och stirrade på mig genom dem, som om han undersökte någonting sällsynt. Det var inte utan att jag fick lite The Collector-vibbar. Kom att tänka på huvudpersonen i John Fowles The Collector som samlar på fjärilar och tar tar hem dem och spänner upp dem på papper (eller vad det nu är han gör), men också tänker likadant om en kvinna han ser på stan. Ser henne som ett sällsynt exemplar som han vill ta hem och samla på. Och även gör det. Kanske var den här stackaren på tunnelbanan en närsynt krake som inte skulle göra en fluga förnär, men med min freak magnet-history är jag kanske lite extra nojig när det gäller sånt här. Och det får jag väl ändå lov att vara?
Arbetsdagen avslutades med att jag smet in på Mogwai och hann i stort sett se hela spelningen. Vilken intensitet! Kul att se dem som något mer än ett rött sken långt borta, som förra gången. Eftersom insmitningen inte var planerad hade jag såklart inte öronproppar med mig. Och efterom jag stod vid en högtalare var hotbilden mot min hörsel konstant och akut. På väg hem sen efter spelningen träfade jag på Dr L. Han skulle på Mogwai. Lite sent ute va?
Just nu är det jag och Sufjan hemma på min kammare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar